Ja då var det väl kanske dags att posta en liten uppdatering här också. Mycket har hänt, vilket också är en förklaring till att så lite hänt vad gäller vår webb.

I mars 2011 köpte vi ett hus i Sävast utanför Boden. Då började febril aktivitet med allt som behöver göras för att flytta en familj 28 mil.

Vi tycker att vi varit duktiga på att rensa och kasta bort saker, men ändå körde vi upp närmare 20 släpvagnslass innan alla prylar slutligen fanns på plats här i Sävast. Nu återstår ändå väldigt mycket som ska säljas, skänkas bort eller kastas. Om man inte använt något i en kartong på nästan 15 år kommer man troligtvis inte uppleva ett akut behov av dess innehåll den närmaste tiden heller.

Huset i Hjuken har vi sålt och vi önskar de nya ägarna lycka till och önskar att de kommer trivas minst lika bra som vi gjort.

Vi kommer att få klura ut en ny adress på vår sida, men så långt har vi inte hunnit ännu.

Tack för att så många är så vänliga att besöka vår plats på nätet och framför allt läsa det vi skrivit om hundarna.

//Fredrik

Nu vet jag inte hur många som filosoferat i ämnet plätt-trave och vad den kan berätta om historien bakom stekandet av densamma, men det slog mig idag att man blir rätt avslöjad på vad man gjorde allt eftersom högen krymper när man äter sin middag.

Den som är småbarnsförälder och försöker ta hand om ett eller flera barn samtidigt som man steker kan nog redan ana vad denna betraktelse handlar om.

Någonstans kring den tredje plättan hjälpte jag den äldre sonen att starta ett program på den linuxbaserade laptop han fått ärva. Eftersom det var Linux och inte Windows blev bottenfärgen gyllenbrun och möjligen bara lite knaprig.

En par senare var det dags att övertyga den yngre om att man visst kan bygga pussel på golvet och inte måste sitta med pusslet avsett för byggande på golvet vid köksbordet. Den övertalningen tog en hel del tid för det började lukta en aning färdigt innan jag hunnit tillbaka till spisen.

Lämpligt eller olämpligt nog ringde ytterligare en i raden av telefonförsäljare på min jobbmobil. Frustrationen över att NIX inte fungerar på mobiltelefoner resulterade i att de närmaste plättarna blev något lättstekta. När jag försökte övertyga vederbörande om olämpligheten i att störa i stekandet av plättar blev nog utläggningen en aning lång för det började lukta färdigt igen i kombination med en liten strimma av något som nästan kunde beskrivas som rök. Jag skyndade på samtalet och genast blev påföljande något lättstekta.

Micron plingade till och ärtsoppan på uppvärmning skapade febril aktivitet, men bara på den nivån att en par helt acceptabla exemplar landade i den växande högen.

Då kom vi till de orättvisa plättarna med en diskussion varför den ena pojken får sitta framför sin bärbara dator och den andra inte får göra det. Tempot i diskussionen var tydligen gynnsamt, för resultatet i den vid det här laget perfekt tempererade gjutjärnsstekpannan blev i det närmaste perfekt.

Avstyrandet av att den yngsta tyckte det blivit kallt i köket och nu var dags att göra upp eld i kaminen ledde till en par nästan på gränsen till knapergräddade plättar. Nu såg jag framför mig risken att behöva ingripa och då tappa kontrollen över den pågående matlagningen.

Nu kom lösningen något mer konkret serverat för mig, smeten var nämligen slut.

Så gick det till när högen med plättar blev en sorts historia över vad som hände när de tillagades.

//Fredrik

Nu är det definitivt vår. Solen skiner och den mesta snön har smält bort. Det är svårt att tänka sig att vi knappt för en månad sedan ägnade oss åt snöskottning.

Vi känner oss väldigt nöjd över placeringen av grillplatsen där det tidigare stod ett träd som vi tog ner i samband med utbyggnaden.

Felix som snart fyller 5 år har börjat lära sig cykla utan stödhjul på den ferarriröda cykeln som är helt utan stödhjul.

Att grilla korv till lunch är popupärt och det gör vi gärna och ofta.

Gordon ligger här ute och njuter i solen. Han är lite skadad efter att ha varit i slagsmål med Elliot. Han hade tratt på huvudet i några dagar och det kändes som en befrielse för honom att ta den av sig.

Tiden för stora skillnader i temperatur under dagen är här!

Från mitten av februari brukar man kunna känna solens värme i luften. Det kan vara -10 och ändå droppa från taken tack vare värmen från solen.

På morgonen idag var det -24 grader och på dagen -4. När jag åkte hem från jobbet var det -16 igen. Intressant men lovande inför våren!

Ett annat lovande tecken att solen värmer är att hundarna har flyttat ut och ligger i sina gropar ute i snön och myser på rygg med benen i vädret. Större delen av vintern har man knappt sett till dem ute.

När jag ändå är inne på ämnet temperatur förundras jag över att det inte verkar gå att köpa en vettig utomhustimer. När det är kallt ute går de för sakta - kall bil för att den just startat när man ska åka. När det är varmare ute går den lite för fort - kall bil när man ska åka.

Vem har hittat på att göra en utomhustimer som man säljer i norra Sverige så att den fungerar ner till -25 grader? Det är i de temperaturerna och kallare som man verkligen behöver en timer! Vi köpte en digital variant för några år sedan i hopp om att den hade färre mekaniska delar. Den frös sönder å det ordentligaste och tog med sig en säkring som en sista protest över att bli förpassad ut i den -30 gradiga natten.

Något som också är trevligt så här i mitten av februari är att ljuset börjat återvända på allvar! Det är hyggligt ljust när man åker till jobbet och inte helt mörkt när man kommer hem!

//Fredrik