Ja då har man inte sovit en till natt med minstingen orolig och med väldigt otäck hosta och rossligt med andningen. Man låg vaken och lyssnade att han andades och höll andan när hostatackerna kom.

Vid strax efter 5 var det ingen större idé att ens låtsas sova, så det var bara att stiga upp och skicka ut hundarna i hundgården och ringa sjukvårdsrådgivningen i Västerbotten för en gång i ordningen som jag inte längre kan räkna. De bad mig föra mikrofonen mot John för att lyssna hur rosslandet lät och det blev order om att snarast möjligt inställa sig vid akutmottagningen i Umeå (60 minuter bort). De undrade om vi skulle ta ambulans eller egen bil, men vi valde att ta egen bil då han trots allt lät lite bättre när vi stigit upp och rätt bra när han fick sitta och åka bil.

Storebror fick vara sin första dag på dagis på över tre veckor och det var uppskattat (efter ett tag).

Vi träffade en väldigt trevlig doktor som hade god hand med små barn och lyckades undersöka och utföra viss behandling utan allt för stora protester. Personalen vid barnmottagningen vid Universitetssjukhuset i Umeå är verkligen imponerande duktiga!

Vi fortsätter vårt medicinierande i ytterligare några dagar nu och hoppas att John ska tillfriskna så att denna förkylning någon gång ska ta slut!

//Fredrik - nu med ont i sina öron

Här var tanken att vara ekonomisk. Vi köpte en rikt- och planhyvel för att smidigt (och billigt) kunna tillverka egna lister av virket som vi har hemma.

Jag började med att klyva till lister i lämplig dimension med byggsågen och hyvlade till dem till rätt storlek. Det gick både fort och blev väldigt fint.

För att kunna montera dem stadigt skulle jag hyvla till två 13mm passbitar att montera under gipsskivorna där de inte går ända ner till golvet. Även detta gick bra till sista decimetern då det började ryka och spruta gummiflisor ur hyveln. Drivningen till frammatningen var ur funktion.

Nu vann man sig en resa till Umeå för att få grejjorna reparerade och en till resa för att hämta den när reparationen är klar.

Idag ska vi måla sista varvet på listerna och montera dit dem i tvättstugan så att tvättmaskinen får flytta in i sitt nya rum! Hoppas bara att någon snäll granne hjälper till att bära tvättmaskinen.

//Fredrik

Då var det dags igen för ett nytt mysko problem med vår Saab 9-3.

Igår morse när jag skulle till jobbet så var det -24 grader ute och bilen hade stått i motor- och kupevärmare sedan 4-tiden. Vädret hade bjudit omväxlande på kyla och blida. Bilen har inte använts sedan innan jul.

Den lät väldigt kall när jag startade den och fläkten lät inte riktigt frisk.

När jag kom till Vindeln så stängde jag av bilen men fläkten fortsatte köra. Inte så praktiskt.

Som tur är man stamkund hos Bilisten i Vindeln och jag lämnade in bilen för analys. De har fått utreda många mysterier med vår Saab. 

Det är troligtvis någon form av elektrisk pryl som gått sönder som innebär en redig demontering där det är trångt att komma åt. Bilen ska få återvända till doktorn på onsdag för att bli åtgärdad.

Nu får man starta och stänga av fläkten med säkringen och har ingen möjlighet att reglera vare sig temperatur eller fläkthastighet.

//Fredrik

Då är det bara timmar kvar av 2008, året som vi trodde skulle bli ett riktigt bra år. Nu blev det väl inte ett helt dåligt år ändå, men här kommer några tankar om 2008.

Vintern

Årets vinter var nog en av de varmaste på länge. Elbolagen tjänade ovanligt lite på uppvärmingen av våra hus då. Det var inte heller så mycket snö, vilket kan vara både bra och dåligt. Det gick i vart fall att ploga upp några rejäla högar som kommit att användas för kanåkning och klättring.

Våren som satte spår

Våren blev minst sagt oväntad och omvälvande ändaste ner i grundfogarna. Ett dödsfall ändrade på alla planer och vi spenderade en bra bit över 1000 mil i bil för resor mellan hemmet och Norrbotten. Vi hyrde husvagnsplats på Arcus camping i Luleå och fick öva på vinter/vårcamping med vår Polar från 82.

Vi väntade vårt andra barn som var beräknad till den 8:e juni och det var en kamp mot tiden och Marias hälsa att hinna göra klart allt så att de sista veckorna innan leveransdagen skulle kunna bli så lite fysiskt krävande som möjligt.

Klimatet på arbetet under den här perioden kunde minst sagt ha varit bättre. Det föll ändå ut ganska bra så att vi på Vindelnkontoret fick ett betydligt större självbestämmande och behövd inte längre prioriteras om hela tiden vilket gjorde att trivseln på arbetsplatsen blev betydligt bättre även om det också innebar att vi inte kunde vara lika många som tidigare.

Planeringen för utbygganden pågick så mycket vi hann med för att göra klart för bygglov och beställning av hantverkare. Som väl var så fick vi inga större problem att få igenom vårt förslag på hur det skulle bli.

Sommaren

Under försommaren påbörjades så bygget och vi har haft tidvis rätt fullt med hantverkare på gården. Vår gräsmatta blev det inte mycket kvar av och den kommer vi att återupptäcka 2009. Det var rätt skönt när snön kom och la sig så man slapp se eländet där under.

Mitt under arbetet en fredag den 5:e juni så var det dags att hastigt packa ihop sina saker och bege sig mot Lycksele BB. Snabbt iväg med Felix till en av sina förskolefröknar som vi turligt nog lyckats tillfråga i förväg. Den 6:e juni en väldigt tidig timma blev vår John född. Detta var nog årets lyckligaste stund när jag insåg att vi fått en son och att han verkade må bra och vara frisk. Känslan att bli pappa kan inte beskrivas med ord.

Första perioden med John hemma bestod i att vara i en byggarbetsplats. Ska sanningen fram så är det fortfarande byggarbetsplats inomhus, men utomhus börjar det se mer färdigt ut. Vi kunde konstatera att John sov ganska bra till ljudet av en vibratorpadda.

Kring midsommar var hantverkarna klara med sin del av bygget. Då var det dags för oss att ta vid. Med mycket regn i sommar och väldigt lite tid så tog alla steg i arbetet betydligt längre tid än vi planerat. När semestern var slut var ytterpanelen, fönster och dörr på plats. Invändigt var allt kvar att göra.

Nu gällde det också att se till att storebror Felix fick känna sig delaktig i allt när han fått en lillebror som tar rätt mycket tid i anspråk. Vi lyckades nog bara sådär. Det är betydligt bättre nu i alla fall när lillebror blivit mycket mer rörlig.

På bröllop i Stockholm

Med John bara två månader gammal gav vi oss iväg till min brors bröllop i Stockholm. Det blev en resa som hette duga. Vi drog med oss vår Polar men lämnade hundarna på hotell. Vi stannade till på Bergafjärdens camping strax söder om Sundsvall. Det var en oas i tillvaron och ett riktigt fint ställe. Dit bestämde vi oss för att återvända (vilket vi gjorde redan på hemresan). I Stockholm stannade vi till på den schaskigaste campingplats man kan tänka sig med otrevlig personal, mögliga toaletter och getingar i överflöd; perfekt för en barnfamilj, eller inte? Vi var i sällskap med min mamma Eivor och Marino som också åkt ner med bil och husvagn.

Det var ett mycket vackert och välplanerat bröllop på Ulriksdals värdshus. Maten var fantastisk och det var roligt att träffa gästerna. Det var värt all möda att åka 140 mil för att vara på bröllop.

Hemresan tog oss till ett ösregnande Sundsvall sent på kvällen sista dagen på högsäsongen. Det var tur att de var så vänliga och höll öppet för oss så vi fick komma in även på återresan. Här visade sig att vår husvagnstoa drabbats av läckage till råga på blötan utomhus. Bilresan den sista dagen var rätt påfrestande med två otåliga barn och två vuxna med träsmak trots den utmärkta komforten av Audi.

Höstbyggnationer

Väl hemma igen fortsatte arbetet med bygget och hösten kom. Felix sandlåda hade grävmaskinisten varit vänlig att ta en skopa från och placerat vid grillplatsen så han hade vid det här laget brett ut sin hög över en diameter på cirka 3 m. Det gick inte så fort frammåt med bygget som vi hoppats.

Semesterresan till Norrbotten

I september tog vi oss en semestertur upp till Norrbotten med hela familjen och vår vän husvagnen som var märkbart tagen av resan till Stockholm. Kylskåpet hade bestämt sig för att bara gå på gasol men det funkar det också. Vi gjorde ett stopp i Jävrebodarna på vägen upp när vi åkt hemmifrån på kvällen. Nästa stopp var uppe i Jockselet 6 mil ovanför Överkalix där Marias morfar och två av morbröderna bor. Perfekt för hundarna också med skog att promenera i.

Nästa anhalt blev Kannusjärvi som är min mammas hemgård där flera av mina mostrar och morbröder samt kusiner fanns samlade. Felix fick springa av sig ordentligt på de generösa ytorna som erbjöds. I Kannusjärvi har jag spenderat många sommarlov som barn och det är alltid ett kärt återseende att se gården och alla människorna. Då det var älgjakt hade vi riktig tur med att hinna träffa så många som möjligt samtidigt.

Vi fortsatte därefter söderut och stannade till i Luleå där jag tog en arbetsdag medan de andra var på Arcus camping. På eftermiddagen, kvällen och en del av natten åkte vi hem ända till Hjuken.

Senhöst och ring en hantverkare

På hösten döptes John och en liten skara gäster deltog vid ceremonin och det efterföljande fikat på Folkets hus i Hällnäs. Flera långväga gäster hade kommit. Han döptes av kyrkoherde Marie-Louise i St Mikaels kapell i Vindeln.

Värdefull hjälp fick vi med isolering och att montera reglar för innertaket - arbete som är svårt att göra ensam då man behöver armar precis överallt. 

Äntligen kunde vi börja montera väggar, men tiden rinner iväg...

Vi insåg att det skulle bli helt omöjligt för oss att få ihop både livspusslet med en färsk grabb, en treåring och två vuxna som nu lade all ledig tid på att försöka jobba i 15-minutersintervaller i bygget vilket gick bara halvskralt. 

Hantverkare inkallades och bygget kom vidare igen en bit. Förseningar, felleveranser, krockar i scheman och på alla sätt omständigheter som ingen kunde påverka gjorde att vi fortfarande inte fått vår skorsten på plats och vedpannan har inte hunnit kopplas in i värmesystemet ännu. Nu får vi väl se när skorstenen ska gå att montera med tanke på årstiden.

All elström är nu på plats.

Nu är våtrumsmatta och väggmatta på plats i badrummet. Nu saknas bara resten.

Vardagsrummet har städats från stora drivor med skräp många gånger under den här perioden, lite svårt att undvika med tanke på att hantverkarna fått använda motorsåg och att huset är byggt av massivt timmer med isolering i ytterväggarna av spån. Med de förutsättningarna har hantverkarna skött sig exemplariskt.

Lågkonjunkturen kommer snabbt

Jag har varit yrkesverksam under två ekonomiska kriser, den under 90-talet och den för IT-industrin i början på 00-talet. Djupdykningen av ekonomin detta året har kommit både snabbare och slagit hårdare runt omkring en än nog någon anat. Våra industrier i närtrakten har sagt upp många av sina anställda och produktionen har gått ner till i princip noll. 

IT-industrin har kunnat märka av att beslut senareläggs och att konsultbolagen fått det svårt att hyra ut konsulter och många bekanta har sina anställda utan uppdrag, så jag är rädd för att vi kommer att se en smäll i IT-industrin värre än den i början på 00-talet i början på 2009. Inget att se fram emot kanske, men på samma sätt som all allan verksamhet så måste företagen anpassa sin personalstyrka till marknadens efterfrågan.

Vi hoppas att vi inom mitt bolag ligger inom den del av kundernas verksamhet där man kan spara pengar med hjälp av våra produkter och att vi via den möjligheten kan stå starkare i slutet av lågkonjunkturen.

Jul i Hjuken

Vi fick finbesök från Luleå med mor och Marino, Marias bror Martin och min bror Martin med frun Mediha. Här hemma härjade sjukdom med feber för Felix. Faktiskt så mycket feber och så risigt med honom att jag fick åka till akuten i Umeå med honom för att få penicillin och ögonsalva till honom. Därefter insjuknade Maria och senare John också. Vi hoppas att besöket kan tänkas återvända ändå trots julklappen med en redig förkylning.

Nyår firas hemma.

Nu hoppas vi på ett bättre 2009.

//Fredrik