Pojkarna

Från valp till femåring
Skrivet av Maria   
09-04-05 21:31

Februari 2004 föddes Gordon, vår första Siberian Husky. Han var en kvick och glad palt från början, som tävlade om högsta vikten i valpkullen med sin bror Guarani. Vi hade nära kontakt med honom ända från hans första dagar i livet. Vi fick hålla, titta och vara med om även de där första veckorna med sin mamma och kullsyskon och andra valpköpare, hemma hos uppfödaren (tack Brigitte!).Åtta veckor gammal flyttade han hem till oss 7kg tung! Det var mycket bus, mycket sömn och många "kiss-turer" i utomhuset (...och ett par inomhus).

Snabbt växte han sig större och större. När han nådde unghundsperioden fick vi "våra fiskar varma". Jag förstår alla de som omplacerar sina hundar i den åldern pga att de inte känner igen sin söta valp i det unghundsmonster som har tagit dess plats. All denna trots och maktkamper. Under perioder ägnade vi oss flera gånger om dagen att brottas med bångstyrig hund som testade alla gränser. Mången gång kändes det hopplöst, men vi var övertygade om att den mysiga valpen fanns där inne någonstans... så vi kämpade, satte gränser och framförallt, härdade ut. Då förstod jag vad andra hade sagt om unghundar och framförallt hanhundar som nog tenderar att vara lite hårdare än tikar.

Under hösten Gordons första år insåg vi att det inte räcker med en hund. Han behövde sällskap och det illa kvickt. Under sommaren hade vi haft Elliot lite på låns och han blev omplacerad hos oss. Elliots historia är en helt annan och jag lämnar den därhän, men de båda hundarna fann varandra direkt. Gordons trotsande mildrades och så småningom fick vi tillbaka den där mysproppen som vi fick hem åtta veckor gammal.

Gordon har alltid gillat långa promenader, tyvärr har de väl blivit kortare med tiden allteftersom familjen har utökats med människovalpar. En sak är säker, båda hundarna är väldigt förlåtande vad gäller tidsbristen, bara de får vara med och vara en del av flocken. När det gäller drag, så har vi aldrig riktigt kommit igång ordentligt. Gordon älskar att dra spark och släden har vi faktiskt hunnit prova någon gång också, på somrarna blir det lite sparkcykel, men draghundandet är kraftigt amatörmässigt (Elliot springer helst lite bredvid och drar bara lite lagom).

Matfrisk har han alltid varit vår Gordon och således en riktig mattjuv. I vårt hem lämnas inget ätbart framme, och de få gånger som något blivit kvarglömt så är det snart borta. Tyvärr har det inneburit dålig mage ett antal gånger. Som exempel så bör inte hundar äta ett helt paket med modersmjölksersättning...då får de diarre! Det är inte heller rekommenderat att lämna fodersäcken framme så att den kan välta (med lite hjälp förståss), flitiga hundar som vill städa upp röran blir då dåliga i magen. Idominsalva (kanske inte vad jag skulle kalla ätbart) orsakar vita, feta fläckar på inredning och hund! Jag har ingen aning om detta är ett vanligt förekommande fenomen med huskys, eller om vi har fått tag i de två största mattjuvarna?!

Lös hund? Nej tack! Vissa människor hävdar att man visst kan ha hundar av denna ras lös. Finns säkert individer som kan vara lösa, men Gordon är inte en av dem (inte Elliot heller). Redan som valp visade han tidigt att det är koppel som gäller om man inte vill riskera bortsprungen eller överkörd hund. En stark jaktinstinkt gör det inte heller lämpligt att ha honom lös. Så för sin egen säkerhet och alla andras trevnad så hålls båda hundarna kopplade vid promenader, och vet ni vad?! De lider inte av detta!

Nu är Gordon fem år och antagligen vad man skulle kunna kalla medelålders. Han har blivit en lugn och go rackare med glimten i ögat. Han är inte mycket för att sitta och bli kliad under några längre stunder, det har han aldrig varit. Däremot vill han gärna vara nära och vara med. Han kan ligga långa stunder på ens fötter och sova. Han sover gärna i soffan när han är inne och annars ligger han gärna i en grop ute i hundgården, eller i hundhuset. Förutom när han motionerar Elliot! Den hunden må ha blivit äldre, men han är så full av bus och energi att han ibland nästan spricker. Han älskar att gräva ute i hundgården och att riva sönder tomma mjölkpaket. Han gillar andra hundar och en favorit är en tax som vi bor granne med (han har inte fattat att han är typ 10ggr större)

Annat vetvärt...Gordon skäller nästan aldrig, bara om han vill varna för något (som den gången vi hade en huggorm i hundgården) eller när han busar med Elliot. Han har däremot en väldigt vacker sångröst som han ylar med emellanåt. Han tycker om att åka bil, lätt att få in i bilen, svår att få ut! Husvagn är också något som är mäktigt populärt, han och Elliot må vara stora, men husvagn gillas skarpt! Antagligen handlar det om flockkänslan och att få vara med!

Senast uppdaterad den 09-04-05 22:32
 
Kommentarer (1)
Lite av varje
1 09-04-17 20:05
Lars-Gunnar Åström
Hej Fredrik!

F.d. Hällnäsbo trippar på din bro. Ser att du bor i f.d Jonas Jakobssons och sedan hans son Harry och Dagny Jakobssons hus. Vi var dit för 10 år sedan eller om det är mer. Min far var arbetskamrat med Harry från dåvarande Hällnäs såg AB. De hade furuinteriör i köket från golv till tak eller om det var träimitation. Tror inte det. Inte får jag fråga om Margareta (hans dotter) bor i gamla Lundqvist mataffär mittemot dig? Såg henne i en blogg med en hundvalp. Hon är min klasskamrat från 1-3 på Hällnäs skola.

Ser att du verkliget gör allt ordentligt. Byta el är nog så viktigt i ett så gammalt hus.

Ha det bra!

Lägg till kommentar

Ditt namn:
Din e-postadress:
Din hemsida:
Ämne:
Kommentar:

Copyright © Maria och Fredrik Gustafsson 2002-2008. Texter och bilder är skyddade av upphovsrättslagen.