Morgonstund har guld i mun sägs det ju. Jag vet inte jag det, har aldrig varit någon morgonmänniska, kommer antagligen aldrig att bli. Det är helt ok när jag väl är på benen dock. Det är den där stunden från när man blir väckt tills dess att man har vaknat till liv och fått blodet att cirkulera i kroppen, det är den som är riktigt jobbig. Värst är det när man blir hastigt väckt och endast autopiloten fungerar... Tyvärr är tidiga morgnar något man får leva med när man har små barn (och hundar) hemma, tur de är så väldigt söta och goa, men de kunde väl ge en åtminstone mer än tiden det tar att säga "Mamma, pappa, nu har solen vaknat!" innan man förväntas kliva upp fast klockan bara är strax runt 05.00.

I morse var det dags igen...förvisso lite sovmorgon, klockan var strax efter 05.30 när jag hörde att kavalleriet kom upp för trappan med dunder och brak! Kavalleriet är i detta huset våra två Siberian Huskys. Om det inte är barnen, så är det dem. Båda lägren verkar ha svårt att inse det fantastiska med att få vakna lugnt och sansat. När Kavalleriet således har landat på övervåningen tar det någon tiondels sekund innan ett ljudligt BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL ljuder i sängkammaren och ljudet av ivrigt trampande hundklor på laminatgolv skär i öronen (Tänk naglar på svart tavla). Brölet ackompanjeras av den andra hunden som slår ihop käkarna och grymtar lite. Herr Bröl ger sig dock inte i första taget...Käkglapparen han ser att när man sätter sig upp i sängen så är man på väg och behöver således inte påskyndas om man inte stannar av i uppstigandet, men herr Bröl han har sett det som sin uppgift att bröla med två sekunders mellanrum tills dess att alla är uppstigna och han har fått mat och är på väg ut. Ett par sekunder senare vaknar treåringen och konstaterar yrvaket men lyckligt och högtidligt att nu har solen stigit upp och då måste alla andra också göra det (Har han någon aning om när solen stiger upp i norra Sverige!?). I den sekunden så vaknar även lillebror och uppstigning är ett faktum. Egentligen är uppstigningen ett faktum redan när första hundtassen nuddar trappan. ALLT jag ber om är att få några få minuter på mig att vakna, inte sekunder! Tur det närmar sig med tidsomställningen.

Nåja nu är våra håriga vänner ute i hundgården, mätta, belåtna och promenerade. Barnen är uppstigna, toalettbesökta och blöjbytna. Frukosten är på gång och hjärnan har vaknat sedan en stund tillbaka. Dagen har börjat! Solen skiner och fåglarna kvittrar.

Ha det gott!